Att ljuga med Google:
om Googlejournalistik och Googlestatistik:

Göran Rosenbergs krönika i senaste Journalisten manar till eftertanke.
Dock kanske inte enbart på det sättet han ville.
Krönikan handlar om morgonekot sätt att prioritera egna rundringningsnyheter framför alla andra nyheter:

alla de morgnar som Ekot råkar ha gjort en rundringning till ett okänt antal länsarbetsdirektörer eller sjukhusdirektörer eller personalchefer eller fackordföranden eller socialsekreterare eller IT-konsulter eller äldreombudsmän eller aktieanalytiker eller vilken annan tänkbar eller otänkbar kategori i samhället som helst vars sammanräknade åsikter just denna morgon kan förse oss med nyheten om någon hittills försummad statistisk aspekt av tillståndet i landet, så slår det ofelbart ut tillståndet i världen. Det finns ingen rundringningsnyhet så obetydlig att den inte slår ut världen.
Den inte bara slår ut världen. Den slår också ut stora delar av efterföljande nyhetssändningar under morgonen och dagen. Rundringning förebådar nämligen rundgång. Repriser av rundringningen. Rundringningar om rundringningen. Debatter om rundringningen. Ring P1 om rundringningen.

Det må så vara. Men det är följande som väckte mitt intresse;
-På frasen ”en rundringning som Ekot har gjort” fick jag hundratjugo träffar på Google.
Tänk om han istället hade skrivit:
På frasen ”en rundringning som Ekot har gjort” fick jag åtta träffar på Google.
En helt annan sak, en helt annan känsla. Men ett korrekt sökresultat.


Detta sätter fingret på två väldigt vanliga journalistiska misstag/missuppfattningar.

* Dels användandet av Google som statistisk mått (massor av träffar i Google = väldigt ofta förekommande = tyngd på argumentet).

*Dels bristand förståelse för hur sökmotorarna fungera.


För att ta statistiken först. Att använda antal träffar som ett (oftast jämförande) mått på en företeleses popularitet är ett problem som har uppmärksammats en del i den engelskspråkiga press.

Laura Sessions Stepp of The Washington Post recently observed a new "rage" sweeping the nation: hating Britney Spears. How does she document this anti- Britney hysteria? She reveals her methodology proudly, at the top of her article: A Google search of "Britney hater" that brought 9,000 hits.

Eller Michael Specter från The New Yorker som i sin artikel "Miracle in a Bottle" använder Googlestatistik som bevis för drogen Zantrex popularitet.
"If you type 'Zantrex' into Google,more than 100,000 citations will appear."

Att använda statistik i journalistiken är svårt i bästa fall men att använda en sökmotor, som bara täcka en del av nätet och som inte kan skilja mellan Paris Hilton (person) och Paris Hilton (hotel) kan vara förödande.
Trubbigt, lat och fel helt enkelt.

Det andra problemtet är kanske än värre.
De allre flesta vet inte hur sökmotorer fungerar (det vågar jag säga efter att under flera år ha hållit kurser för journalister i nätanvändning i Grävande journalisters regi).
Min standardfråga till deltagarna är om de vet om Google gör en "och" eller en "eller" sökning.
En ganska viktig sak att veta egentligen.
Om du slå in termerna "brott" "ekonomi" i Googles sökfönster gör den en av två saker:
antingen leta efter dokument som innehåller både termerna (en "och"sökning) eller leta efter dokument som innehåller något av termerna (en "eller" sökning).

En rätt avgörande skilnad. Bredd kontra djup.

Men det är sällan det är fler än ett par deltagare som vet.

Så när Göran Rosenbeg säger sig har hittat hundratjugo träffar på Google när han sökte på frasen ”en rundringning som Ekot har gjort”, far han (omedvetet säkerligen) med osanning.
Han har, med all sanolikhet, sökt efter orden en rundringning som Ekot har gjort, en sökning som ger följande:
Resultat 1 - 10 av ungefär 110 vid sökning efter en rundringning som Ekot har gjort. ("en" är ett mycket vanligt ord och uteslöts därför från sökningen).

Frasen "en rundringning som Ekot har gjort" ger 8 resultat (om man uteslutar dubbleringar, 27 om man inkluderar). Ingen förstärkningstal direkt.

Så, felaktig användning av Google förvandskar resultaten, ger läsarna/lysnare/tittarna en felaktig bild av en företelse och därmed, när de upptäcker det - och det gör de, minskas förtroende för journalisten och journalistiken.

Vi överskattar lite till mans våra kunskaper om en av de vanligaste vertygen i det journalistiska verktygslåda - sökmotorerna och sökteknik.
Redaktionerna bör se till att medarbetarna har uppfräschningskurser i internetanvändandet.
Och på journalistutbildningar bör vi se till att studenterna fattar att Internet är ett viktig verktyg men en trubbig en.
Till detta återkommer jag.