DN igen


Lilian Öhrström, DN:s läsarombudsman har, till slut, svarat på plagiat-historien.
Det finns flera intresanta saker att titta på här.

Först DN:s beskrivning av bakgrunden:

De valde ut en handfull artiklar där de såg felaktigheter men också i flera fall slående likheter med amerikanska källor och vände sig åter till Lars Linder för att delge honom vad de funnit. Michael Moynihan, den Bostonfödde reportern som bor i Stockholm sedan åtta månader tillbaka, hade tidigare gjort sig känd hos flera kulturreportrar bland annat genom det mycket konservativa diskussionsforumet Politburo som han har på nätet. Där kritiserades liberala tidningar och reportrar med vänsteråsikter. Detta är en bakgrund till att Lars Linder ifrågasatte varför han "på så lösa grunder" ägnade så stort intresse åt Peter Borgström (som i sina texter inte stuckit under stol med sin Bushkritiska hållning). "Men om ni eller andra läsare har väl underbyggda anklagelser av det här slaget av artiklar som publicerats av oss så vill jag självfallet få kännedom om det" skrev han i sitt svar till Moynihan.

Moynihan återkom inte med fallen utan uppfattade Linders svar som bristande intresse.

Man avfärder kritiken därför att den kommer från någon som har "fel" politiska åsikter. Som om det bra är ens "vänner" som kan ha kritik värt att ta fästa på.
Dessutom andas det en (subtil) kritik av Moynihan som inte återkom eftersom han "uppfattade Linders svar som bristande intresse".
Har man läst inläggen, där Moynihan ger exempel på exempel på "likheterna" i texterna kan man knappast uppleva Linders
"Men om ni eller andra läsare har väl underbyggda anklagelser av det här slaget av artiklar som publicerats av oss så vill jag självfallet få kännedom om det" som annat än en avfärdande ointresse.


Jag tycker att rewritandet är ett problem, etiskt och juridiskt ( DN "kommer att sända ett klargörande till NY Times med en ursäkt för att formuleringar använts utan vederbörligt erkännande."). Men ett långt större problem är DN:s reaktion under hela processen.
Först försöka tysta ner kritiken, sen påstår att den är ogiltig pga. kritikerns politiska åsikter, sedan vägrar utreda med motivering:
- Det behövs inga utredningar. Det behövs öppna ögon och öron. Men vi välkomnar kritik och vill att våra läsare ska komma med sådan, säger Jan Wifstrand.
Och därefter tycker inte att en ursäkt är på plats med motivering att läsarna skulle inte begripa den:

"Maria Schottenius och Jan Wifstrand anser att en offentlig ursäkt för bristande källhänvisningar blir obegriplig för läsarna många veckor och månader efter att felet begåtts"

I en tid då läsarnas förtroende for dagspressen är "all time low" (se SOM reporten 34 eller Förtroendet för dagspressen rekordlågt i Pressens Tidning) har medierna verkligen inte råd att underskattar eller stänga ut sina läsare. Tvärtom måste de göra allt för att ingå i en konversation med dem.
Bloggandet kan vara ett sätt att så göra. Kanske nåt för DN:s läsarombudsman att ta vara på?