Plagiat redux - DN får sina fiskar varma, men reagerar kyligt

Allt fler har börjat titta på DN:s plagiat-skandal. (Backgrunden finns här)
Svenskan har haft en ledare om saken (inte förvånande), Expressen -040820- har haft en helsides debattartikel (Expressen väljer att inte lägga ut sina debattartiklar på nätet, utan lägger in dem istället i betaldatabasen PressText) och Dagens Media har både uppmärksammat fallet och intervjuat Jan Wifstrand.

Märkvärdigast med Wifstrands svar är kanske has ovilja att ta problemet på alvar. Han försöker istället att lägga skulden på artikelförfattaren.

Är det inte en pinsam situation för DN?

- Pinsamt är inte mitt ord, men det är ju inte bra. Vad som är pinsamt är att Moynihan försöker göra det till en Jayson Blair-historia (New York Times-reporter som plagierade andras artiklar).

Jag tror inte att Wifstrand förstår vidden av "badwill" som DN:s reaktion till problemet har skapat.



På Technocrati (en söktjänst som visar spridning av en länk från Blog till Blogg) visar:

spectator.se has 53 Links from 32 Sources

dvs. ursprungsstoryn om DN:s reaktion till plagieranden har spritt sig globalt på nolltid.
En liknande sökning i Google visar att de första 10 träffar alla handlar om DN:s attityd.

Wifstrand påstår också att det hade gått ett halvår mellan det att artikeln publicerades och att DN fick veta om plagiat-problemet. Men den daterade epost-växling som Moynihen lagt ut visar tydligt att så är inte fallet.

This is demonstrably false. The first story we brought to DN's attention was "Hiphoppen rumsren," published in Dagens Nyheter on January 15, 2004. Lars Linder's response to the Spectator—admitting that the story was plagiarized—was sent on January 30, 2004. [http://spectator.se/index.php?option=content&task=view&id=28&Itemid=]

Läser man kommentarerna till Dagens Medias artikel ser man att få är förvånat och att misstron till journalistisk etik är stor. Och flera har dessutom påpekat Wifströms felaktiga "sex månader".

För medierna bör detta dels leda till en etikdiskussion kring rewritar, dels få dem att få upp ögonen för bloggandets växandet inflytande. Läsarna/tittarna/lyssnare kommer allt oftare att nagelfara publikationer de antingen gillar eller ogillar. Är källorna felaktiga kommer det fram. Är vinklingen för snäv kommer det fram. Och spridas med blixtens hastighet genom distributionstekniker som RSS och Atom.

För journalistiutbildare reser det naturligtvis flera frågor:
För journalistiutbildare reser det naturligtvis flera frågor:
Vad är en rimlig rewrite?
Var går gränsen mellan rewrite och plagiat?
Hur och när bör källan anges?

Min fråga till er är: Hur behandlar, belyser eller berättar ni om dessa problem för era studenter?
Vilka etiska riktlinjer ger ni dem?



______________________________________________

Intervju med Jan Wifstrand

DNs chefredaktör, Jan Wifstrand tycker att Michael Moynihans kritik mot Peter Borgström är relevant, men att den borde ha kommit till hans kännedom tidigare.

- Möjligtvis kan det vara så att Expressen eller Moynihan tror att vi tystar ned. Men mellan Peter Borgströms första artikel och den tidpunkt där vi fick kännedom om problemet hade det gått ett halvår. Det är inte relevant för läsarna att publicera en ursäkt nu sex månader efter att misstaget har skett, säger Jan Wifstrand.

Michael Moynihan skriver att han vid ett flertal tillfällen varit i kontakt med DNs kulturredaktör Lars Linder, men att han blev avvisad.

- Hans kontakt med Lars Linder har varit en allmänt käftande mejlkontakt. Sådana har jag 40 stycken om dagen, säger Jan Wifstrand.

Vad tar du för ställning till Michael Moynihans kritik?

- Skribenten (Peter Borgström) i fråga har vid ett par tillfällen underlåtit att följa praxisen att hänvisa till en källa. Kulturredaktionens folk har diskuterat detta med honom. Han inser att det var ett fel och gör inte om det.

Är det inte en pinsam situation för DN?

- Pinsamt är inte mitt ord, men det är ju inte bra. Vad som är pinsamt är att Moynihan försöker göra det till en Jayson Blair-historia (New York Times-reporter som plagierade andras artiklar).

Tänker du vidtaga några åtgärder?

- Kanske publicerar vi något om detta, läsarombudsmannen kanske skriver några rader om det.