Journalism education and tips for journalists

Monday, November 08, 2004

Badkarsfilosoferande

Jag ligger i badkaret och glider in i det katatoniska tillståndet som inträffar efter en intensiv arbetsperiod. Jag känner hur tankar, idéer och halv-färdiga funderingar bubblar upp till medvetandets yta som fisbubblor i badvattnet. Och liksom fisbubblorna är tankebubblor kul att beskåda men innehåller del rysligheter.
De första jul-reklam har redan kommit tex. Det får mig att tänka på mina barndoms jul med ritualiserat katarsistkt familjevåld under matriarkens överseende. Jag berättar mer närmare jul.

Jag tänker också på bloggandet. Hur den har anammats av den svenska högern och hur den har avvisats, ignorerats eller helt enkelt inte upptäckts av den svenska vänstern. Och varför. Och konsekvenserna. Om några.
Det finns flera anledningar till bristen på vänsterbloggare. Ja, vist, det finns bloggare som är vänster men få driver vänsterpolitiska ideologiska ståndpunkter eller kampanjer. Försvinnande få av dem har den opinionsbildande tyngd som blogghögern har. Var finns motsvarigheten till Erixon, Norberg, JKL, Linder m.fl.? När jag frågade på några e-post-listor jag tillhör efter vänster-publicister som bloggade var det närmaste jag kom Stig-Björn Lundgren. Han må vara sosse, gillar katter och slakta rådjur, men vänster är han knappast.

En del har förfäktat teorin att eftersom svenska medier är vänstervridna så får möjliga vänsterbloggare utlopp där för sina ståndpunkter och ser ingen anledning att upprepa sig i blogosfären.
Det köper jag inte helt även om jag tror att det ligger något i det. Dels för att svenska medier inte är vänstervridna på nyhetsplats där det, trots en del avvikelser, råder en rätt hög grad av professionalism. Dels för att på den opinionsbildande nivån -ledarsidorna- finns det en klar slagsida åt borgligheten. Och dels för att några av de aktivaste bloggare i sverige är journalister – Per Gudmundsen, PJ Anders Linder, Håkan Jacobson. Alla med höger utgångspunkter.
Flera av dem som skulle kunna vara vänsterbloggare jobbar redan i mediavärlden. Men jag tror att de avstår mer pga en (felaktig) tro att det skulle skada förtroendet för deras nyhetsrapportering om deras personliga synpunkter kom fram [tänk Cecilia Udén]. Objektivitetsmyten lever kvar som en farlig idealiserad och missförstod tankemönster i våra medier.
Ironiskt nog har objektivitetstanken sitt ursprung i den tidiga amerikanska tidningsvärldens kamp för flera marknadsandelar. Tidningarna genomsyrades av en tydlig parti-ideologiskt vinklade rapportering. När en tidning lyckades bli störst och konkurrerat ut andra tidningar i sin omgivning såg de att det fanns marknadsdelar att skaffa genom att vara ”objektiva” i nyhetsrapporteringen. Genom att utlova”fair and balanced” nyheter kunde de få även de tidigare motståndarna som köpare. Opinionsbildningen avskildes till några få, tydligt markerade sidor. Modellen känns igen i Sverige med övergång från partipress-systemet till ”objektiv” nyhetsrapporetring.

Nej, jag tror att anledningen är en annan. Det finns en djupt rotat misstro mot teknologi som sådant inom den europeiska vänstern. Varje ny teknisk utveckling har setts (inte utan anledning) som åter ett sätt för kapitalet att dra åt skruvarna för en redan hårt pressat arbetarklass.
Mycket av den svenska vänsterns syn på teknologi är till stor del format av den vurm 70-talets dominerande kraft –SKP- hyste för (kinesiska) bondekooperativen, svensk folkmusik av knätofsvariant och möjligen (svensk – aldrig amerikansk) rock. Koppla detta till Vietnamesernas framgångsrik kamp med undermålig teknologi mot en teknikdyrkande USA och förstärker det med anti-kärnkraftsrörelsen och det är inte konstigt att det är så.
[Jepp, jag var med i demonstrationer mot kriget i Vietnam, jag var aktiv i anti-kärnkraftsrörelsen (och en hel del annat) men aldrig i SKP och jag älskade Jefferson Airplane, Van Morisson och Hank Williams. Jag ångrar ingetdera och är stolt över att ha varit med.]

Det är i detta arv som skepsisen mot ny teknologi har sina rötter.
Det är något av ett problem tycker jag.
Men nog för idag.
Nästa post kommer att handla om konsekvenserna.
Nu ska jag titta mer på bubblorna. Och skåda naveln *S*

5 Comments:

  • Är det inte så enkelt att vänstern har regerat så länge att de inte behöver ta till nya metoder för opinionsbildning? Kalla det proppmättsjukan om du vill, eller att högern har en släng av "Avis - We Try Harder", men jag tror att oppositionen är mer driven vad gäller ny teknik, inklusive bloggar, för att de är just i opposition. Något måste de ju hitta på.

    By Blogger kullin, at 3:26 PM  

  • nja, det ligger säkert en del i det, men man kan knappast säga att högern inte har haft tillgång till opionionsbildande verktyg under årens lopp. Och det finns en vänster som dels inte är (s) dels finns inom (s) som har ansett sig inte komma till tals.
    Både dessa grupper skulle ha nytta av att använda sig av bloggar för att nå ut. Men de gör inte det.
    Och jag är övertygat om att en del (bara en del) av anledningen är en traditionell skepsis mot teknologin. Jag kommer ihåg att jag talade på Marxistist Forum 1995 och påtalade epostens och nätets fördelar som en organisationsverktyg. Reaktioner var i stort sätt två: 1) Internet är skapat av den amerikanska millitära-industrialla komplexet och är ett verktyg för kulturell imperialism (beviset var bl.a att man inte kunde använda svenska tecknen i adresserna)

    2) Internet har redan tagits över av höger/fascistiska krafter och är därmed obrukbart för vänstern.

    Det låter som en parodi, men är en alldeless sann bild av hur stora delar av den traditionella vänstern reagerade.

    By Blogger Mark, at 4:22 PM  

  • Är inte säker på att du har helt rätt i din analys. Å andra sidan är jag inte heller säker på att du har fel ... Svårt det här.

    Mitt intryck är att vänstern på många sätt har varit betydligt snabbare än borgerligheten på att utnyttja den nya tekniken (läs internet) för att tjäna sina syften. Jag tänker exempelvis på hur olika typer av nätverksrörelser (typ Attac) använder sig av hemsidor, diskussionsgrupper och andra fora för att snabbt sprida information om möten, ordna aktiviteter och demonstrationer. Likadant var det i samband med protesterna inför Irakkriget.

    Möjligen använder vänstern ny teknik för att förbättra gamla beprövade metoder (demonstrationer och protestlistor) medan borgerliga debattörer använder ny teknik för att göra det de länge varit bäst på - att skriva opinionsbildande. Nyss var det i tidningar, i morgon blir det i bloggarna. I tidningsvärlden är det ju tydligt att ledarsidan inte alltid är högprioriterad. Världens tredje största tidning - Metro - har ju t ex ingen ledarsida alls.

    By Blogger Håkan, at 11:02 AM  

  • Mark, jag vet inte om det stöder din tes om vänstern och tekniken eller inte, men för tio år sen fick Mona Sahlin skäll av radikalfeminister för att hon ville "påtvinga kvinnorna männens teknik".
    Den klassiska Internetkulturen - den som fanns i IETF och ISOC när Internet blev till - är annars "libertarian", mer åt det anarkoliberala hållet. Det går på tvären mot både klassisk konservatism och socialism. I Sverige kan det antagligen ses som höger genom den starka tonvikten på individualism. I USA ses de snarare som vänster genom att de går emot traditionell moral och värderingar.

    By Blogger david, at 10:37 PM  

  • Mark, jag vet inte om det stöder din tes om vänstern och tekniken eller inte, men för tio år sen fick Mona Sahlin skäll av radikalfeminister för att hon ville "påtvinga kvinnorna männens teknik" när hon ville att fler skulle använda IT.

    Den klassiska Internetkulturen - den som fanns i IETF och ISOC när Internet blev till - är annars "libertarian", mer åt det anarkoliberala hållet. Den går på tvären mot både klassisk konservatism och socialism. I Sverige kan den ses som höger genom den starka tonvikten på individualism. I USA kan den ses som vänster genom att den bryter mot traditionell moral och värderingar.

    By Blogger david, at 10:39 PM  

Post a Comment

<< Home