Badkarsfilosoferande

Jag ligger i badkaret och glider in i det katatoniska tillståndet som inträffar efter en intensiv arbetsperiod. Jag känner hur tankar, idéer och halv-färdiga funderingar bubblar upp till medvetandets yta som fisbubblor i badvattnet. Och liksom fisbubblorna är tankebubblor kul att beskåda men innehåller del rysligheter.
De första jul-reklam har redan kommit tex. Det får mig att tänka på mina barndoms jul med ritualiserat katarsistkt familjevåld under matriarkens överseende. Jag berättar mer närmare jul.

Jag tänker också på bloggandet. Hur den har anammats av den svenska högern och hur den har avvisats, ignorerats eller helt enkelt inte upptäckts av den svenska vänstern. Och varför. Och konsekvenserna. Om några.
Det finns flera anledningar till bristen på vänsterbloggare. Ja, vist, det finns bloggare som är vänster men få driver vänsterpolitiska ideologiska ståndpunkter eller kampanjer. Försvinnande få av dem har den opinionsbildande tyngd som blogghögern har. Var finns motsvarigheten till Erixon, Norberg, JKL, Linder m.fl.? När jag frågade på några e-post-listor jag tillhör efter vänster-publicister som bloggade var det närmaste jag kom Stig-Björn Lundgren. Han må vara sosse, gillar katter och slakta rådjur, men vänster är han knappast.

En del har förfäktat teorin att eftersom svenska medier är vänstervridna så får möjliga vänsterbloggare utlopp där för sina ståndpunkter och ser ingen anledning att upprepa sig i blogosfären.
Det köper jag inte helt även om jag tror att det ligger något i det. Dels för att svenska medier inte är vänstervridna på nyhetsplats där det, trots en del avvikelser, råder en rätt hög grad av professionalism. Dels för att på den opinionsbildande nivån -ledarsidorna- finns det en klar slagsida åt borgligheten. Och dels för att några av de aktivaste bloggare i sverige är journalister – Per Gudmundsen, PJ Anders Linder, Håkan Jacobson. Alla med höger utgångspunkter.
Flera av dem som skulle kunna vara vänsterbloggare jobbar redan i mediavärlden. Men jag tror att de avstår mer pga en (felaktig) tro att det skulle skada förtroendet för deras nyhetsrapportering om deras personliga synpunkter kom fram [tänk Cecilia Udén]. Objektivitetsmyten lever kvar som en farlig idealiserad och missförstod tankemönster i våra medier.
Ironiskt nog har objektivitetstanken sitt ursprung i den tidiga amerikanska tidningsvärldens kamp för flera marknadsandelar. Tidningarna genomsyrades av en tydlig parti-ideologiskt vinklade rapportering. När en tidning lyckades bli störst och konkurrerat ut andra tidningar i sin omgivning såg de att det fanns marknadsdelar att skaffa genom att vara ”objektiva” i nyhetsrapporteringen. Genom att utlova”fair and balanced” nyheter kunde de få även de tidigare motståndarna som köpare. Opinionsbildningen avskildes till några få, tydligt markerade sidor. Modellen känns igen i Sverige med övergång från partipress-systemet till ”objektiv” nyhetsrapporetring.

Nej, jag tror att anledningen är en annan. Det finns en djupt rotat misstro mot teknologi som sådant inom den europeiska vänstern. Varje ny teknisk utveckling har setts (inte utan anledning) som åter ett sätt för kapitalet att dra åt skruvarna för en redan hårt pressat arbetarklass.
Mycket av den svenska vänsterns syn på teknologi är till stor del format av den vurm 70-talets dominerande kraft –SKP- hyste för (kinesiska) bondekooperativen, svensk folkmusik av knätofsvariant och möjligen (svensk – aldrig amerikansk) rock. Koppla detta till Vietnamesernas framgångsrik kamp med undermålig teknologi mot en teknikdyrkande USA och förstärker det med anti-kärnkraftsrörelsen och det är inte konstigt att det är så.
[Jepp, jag var med i demonstrationer mot kriget i Vietnam, jag var aktiv i anti-kärnkraftsrörelsen (och en hel del annat) men aldrig i SKP och jag älskade Jefferson Airplane, Van Morisson och Hank Williams. Jag ångrar ingetdera och är stolt över att ha varit med.]

Det är i detta arv som skepsisen mot ny teknologi har sina rötter.
Det är något av ett problem tycker jag.
Men nog för idag.
Nästa post kommer att handla om konsekvenserna.
Nu ska jag titta mer på bubblorna. Och skåda naveln *S*