Moderat ömmar för kommunister?
nej - makten skyddar sig själv


Tove Lifvendahl är en smart PR-kvinna. Hennes artikel i gårdagens SvD -Klappjakt på kommunister- visar det.
Hennes vinkel är att skydda individens integritet mot en maktmisbrukande journalistik och hon tar som huvudexempel (kommer först i texten) valstugereportagen och Stadsmissionen.
I både dessa fall var Tove Lifvendahl personligen drabbat, dels som Moderat, dels som styrelseledamot.

Sen kommer PR-draget: Moderaten försvarar Kommunister!

Hon skriver:

Jag blir illa berörd när jag nu ser tidigare partistyrelseledamöter i vänsterpartiet få kämpa för att kunna stänga dörren till sina hem.
Det är en kränkning som inte hör hemma i ett civiliserat samhälle. Vi skulle aldrig acceptera detta i någon annan situation, utan kalla på rättsliga följder

Om Lifvendhal hade gått ut med detta dagen efter programmet sändes kunde man kanske se det som en ärlig uprördhet, ett moraliskt ställningstagende.
Men att vänta några veckor i tysthet tills maximalt skada har skett, och sen kommer med ett försvar för maktens rätt att agera utan granskning från "besvärliga" journalisters intrång, kan bara ses som ett cyniskt utspel från en kommande makthavare.
Att hon dessutom kan använda Vänstern som påken hon slår den undersökande journalistiken med måste kännas ljuvligt för henne och mycket bittert för Vänstern.

Cyniskt politik men genialiskt PR. Hom kommer att gå mycket långt.